Räddat 2 liv inatt + bild.

Har knappt någon kraft kvar idag i min kropp pga allt man tog ut sig inatt. Skall skriva om hur jag, lillasyster, mamma och hennes sambo räddade 2 liv inatt. 2 djurliv. Bild på "resultatet" finns nedan :)

Ni som någonsin har dragit ut en kalv ur kvigan som inte är beredd på att kalva (vilket betyder att hon inte öppnat sig så mycket) vet nog hur ni brukar känna er i kroppen när det väl är över.
Detta pågick mellan kl. 00.00-01.30 inatt. 
Det var mycket slit med att få huvudet rätt innan kalven kom ut (då vi började dra ut den låg han fel med huvudet och vi fick låta kalven "åka in" i mamma igen.. detta upprepas frustrerat många ggr).4 personer som sitter bakom kvigan och använder sig av all sin styrka man har och lite till för att dra i speciella "kalv-födnings-kedjor"(sitter runt klövarna eftersom de kommer först ut från kvigan) för att få ut kalven samtidigt som man spjärnar emot med fötterna mot kossans bak..
Men det var inte slut där.
Han låg helt livlös när vi fick ut honom. Mammas sambo som kan ALLT som har med kossor och "bonneri" att göra med sade att det inte fanns någon chans att få liv i kalven.
Men jag, mamma och lillasyster gav inte upp.
Med hjälp av händer och halm gnuggade och gned, masserade vi och höll på med den här stackarn. Hängde honom upp och ner på ett staket för att massera ut allt slem ur halsen.
Ner med honom på halmgolvet och massera,massera.
Det bara rann massa tårar ur ögonen på mig. Jag bara vägrade låta denna kalv dö och masserade med all kraft man hade som egetnligen inte fanns pga momentet för att få ut kalven några minuter tidigare.

Plötsligt tar hans sakta in tungan in i munnen.
Plötsligt börjar han blinka.
Plötsligt lyfter han lite lätt på huvudet.
Vi slänger upp honom igen på staketet och får ut det sista slemmet ur hans hals, lägger än en gång ner honom i halmen och fortsätter med att massera lillen.
Till slut blir vi mer lugna och säkra på att han kommer överleva (om inte kvigan ligger ihjäl honom...)
Mammas sambo trodde ALDRIG det skulle gå att rädda just denna. De har räddat många kalvar tidigare som verkat helt "ute" med men just denna inatt fanns det egentligen inget hopp om alls.

När vi kom ner till ladugården jag och lillasyster inatt så var det som om det vore direkt ur en film.
Becksvart ute, ladugården upplyst, alla kossorna (100st + många kalvar!!) låg där och myste i halmen och det ångade ut värmde från deras kroppar ut i den svala luften.
Där mamma och hennes sambo befinner sig ligger denna kviga, hur stor som helst som ligger och andas tungt och flåsar häftigt emellanåt. Och ja.. resten står ju i början av detta inlägg.

Dessvärre hittade mammas sambo 2 döda kalvar som måste ha fötts under kvällen. Den ena kvigan råmade så högt efter sin kalv både inatt och idag samtidigt som hon letade efter den.
Tror ni att mina tårar rann mindre då eller?  Jag hade niagarafallen i ögonen inatt. Det bara skar sig i hjärtat på mig.
Det spelar ingen roll om det rör sig om djur eller människor.
Det är hemskt vilket som.

Kvigan som vi hjälpte inatt hade inte fått ut honom själv om det inte vore för oss. Hon hade heller inte heller överlevt.

Det var tur att jag stannade kvar här hos mamma och dom inatt, jag är så sällan här.
Hade överraskningskalas till min lillasyster tidigare på dan igår så jag bara stannade kvar som sagt. Ingen krog eller något. Och det tycker alla var bra att vi var hemma just inatt.

Så man kan säga att vi räddat 2 liv inatt.



Dessa 2 mår så bra idag. Kalven skall heta Carina(efter mig) FASTÄN det är en hane!! :D Det sa min mammas gubbe. Haha.
Han är jättesöt och en liten krulletott.



P.s. Man kan börja öppna gym på ladugårdar där man får klyva ved, föda kalvar och plocka sten (INTE småsten).
Jag tror man blir mer utmattad då än på gym.
=)


PPS. Måste tillägga att jag inte har grejat med djur nåååååångång i mitt liv. Så detta jag gjorde inatt är nåt jag aldrig kommer att glömma. Det var en riktigt stor upplevelse som måste upplevas för att förstå alla känslor.

Här är han. Då 12 timmar gammal! =)

Så.. nu blev ja tårögd.. :)

Detta var verkligen en upplevelse som inte kan beskrivas med ord.
Även den "tuffaste" skulle bli helt blödig och känna sig helt hjälplös då han/hon skulle få vara med om en sådanhär grej.